Kategori: Musik

Watain

Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain
Watain

Watain var en upplevelse utöver det vanliga för mig som har Bob Dylan som husgud. Jag tog mig till scenen i god tid och redan då jag var på plats insåg jag att det skulle bli något jag aldrig tidigare upplevt. Det konstaterandet gjorde jag helt efter att titta på de människor som redan var på plats och de som strömmade in efter hand. Jag fick många minnesbilder från min ungdom och tidigt 80-tal då det på bruksorten jag kommer från var väldigt vanligt med jeansvästar fulla med tygmärken från diverse hårdrocks och heavy metalband. Det är tillbaka!

Scenarbetare provkörde några eldkanoner och varje gång skrek de främre raderna av förtjusning under det att de unisont growlade något jag inte uppfattade. Scenen släcktes ner. En spänningsfylld och mystisk inledningsmusik drog igång. Musikerna gick in sakta på en fin gåsarad. Sångaren gick i täten med en brinnande fackla. Han tände eld på två treuddar och sen drog de igång. Jag plåtade ifrån publikhavet under den första låten sen gav jag mig in i fotografiet nedanför scenen. Funktionären vid passagen till fotografiet sa åt mig att man inte fick gå mer än fram till scenen. Absolut inte framför scenen eller gå till andra sidan. Jag ifrågasatte inte hade hört diverse historier om att bandet är kända för att kasta djurdelar och skvätta blod.

Det var en hel del fotografer på plats och vi jobbade frenetiskt med att försöka få till inställningar på våra kameror som gjorde att det lilla ljus som överhuvudtaget lyste upp musikerna var tillräckligt för att ge en hygglig bild. Gissar att mörkret och att man inte kan urskilja gruppmedlemmarna tydligt är en del av deras grej. Jag hamnade precis intill en stack med högtalare. Tack och lov älskar jag hård massage och det var precis vad jag fick av ljudvågorna som strömmade ut. En brutal bas som garanterat knäckte både en och tre upphakningar längs ryggraden. Efter en låt i fotodiket gick jag ut igen. Det var för mycket helt enkelt. Min plan var att köra hem efter att ha fotograferat de första tre låtarna men jag blev kvar ytterligare en stund för jag var onekligen fascinerad av det jag såg och hörde. Väldigt långt från Blowing in the Wind.

Jag sökte olika kameravinklar utifrån flankerna av publikhavet. Det var en kul jakt och då elden på scenen tilltog mer och mer uppstod ögonblick då ljus föll på bandmedlemmarnas ansikten. Hela uppträdet verkade vara en slags högmässa. Sångaren morrade, skrek och väste fram verserna, growla heter det har jag lärt mig, och i mellanspelen gick han bak på scenen där de hade en form av altare. Han knäböjde, gjorde många gester och rörelser, plockade med något på altaret och pillade med några burkar. Lagom till mellanspelet var slut stod han åter vid micken och growlade. Publiken var i extas. Ja det vill säga de som var där för att det var Watain och inte för att de som jag var nyfikna.

Min tro att det var en form av mässa förstärktes vid ett tillfälle då det var en kvart kvar av konserten. Framför mig stod tre yngre tjejer. Den ena av dem tog fram en pappskiva ur sin väska. Hon visade upp den för mig och såg helt salig ut. Hon sa något, jag vet inte vad, sen formligen skuttade hon iväg och trängde sig in i massan direkt framför scenen. På hennes pappskiva stod WILL CRY FOR BLOOD. Jag tyckte att det kändes som ett bra startskott för att ge mig hemåt. I bilen satte jag på plattan Together Through Life med Bob Dylan och lät betydligt mjukare toner plocka ner mig på jorden igen. Hej verkligheten!

Fler fotografier från konserten hittar du här.

Melissa Horn

Melissa Horn
Melissa Horn

Med finstämda låtar och ett återhållsamt uppträde levererade Melissa Horn skön musik. Publiken njöt och Melissa trivdes. Det finns så många bra artister i Sverige och man kan bara älska möjligheten som Malmöfestivalen ger oss alla att gratis få ta del av några.

Fler foto från konserten hittar du här.

Graveyard

Graveyard
Graveyard
Graveyard
Graveyard
Graveyard
Graveyard

Det grymma bandet Graveyard gav en riktigt bra konsert. Regnet höll sig borta men vinden höll sig kvar. Som fotograf var jag tacksam för detta. Min utrustning mår inte så bra efter regnovädret under Triathlon-SM så uppehåll var en förutsättning för att få några foto överhuvudtaget. Vinden lekte med musikernas långa hårmaner och gav en hel del härliga förstärkningar till bilderna.

Fler foto från konserten hittar du här.

The Sounds

The Sounds
The Sounds

The Sounds hade tagit sig de sex milen söderut från Helsingborg till Malmö för att uppträda inför en storpublik. Låtarna är fortfarande bra men den där magiska energin är inte riktigt på fornstora nivåer. Maja Ivarsson är gravid och det gör så klart att hon inte kan och vill vara lika energisk på scenen. Barnet lär otvivelaktligen bli en rocker det är helt klart.

The Sounds
The Sounds

Fler foto från konserten hittar du här.

Ebbot Lundberg

Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg
Ebbot Lundberg

Ebbot Lundberg är fantastisk. Ett musikaliskt geni. Han gillar publikkontakt och till skillnad från alla övriga artister jag såg denna regniga söndag på Malmöfestivalen, flyttade Ebbot sitt mickstativ längst fram på scenen och körde hela konserten med regnet strilande ner över sig.

Fler foto från konserten hittar du här.

Steve Earle & The Dukes

Steve Earl
Steve Earle

Malmöfestivalen gästades av den rutinerade rock- och countryartisten Steve Earle. Även under denna konsert regnade det, blåste och var mer än lovligt höstligt för en dag i mitten av augusti. När de hade spelat några låtar tittade Steve ut över publiken och sa ”You are amazing to come here in this shit” och sneglade upp mot himlen. Steve Earle & The Dukes var dock minst lika amazing. Vi i publiken behövde bara stå och bli blöta, De på scenen var tvungna att leverera. Båda klarade av sina respektive roller med bravur.

Steve Earl
Steve Earle

Fler foto från konserten hittar du här.

Jakob Hellman

Jakob Hellman
Jakob Hellman

På scen vid den gamla flygbåtskajen och stora havet alldeles intill spelade Jakob Hellman och hans orkester. Det regnade och det stora havet fick påfyllning. Jakob spelade en hel del nya låtar varav en var helt fantastisk. Arvet efter …Och stora havet må vara ett gissel för Jakob Hellman men han besitter en stor potential och är en underbar låtmakare. Hoppas att han kan brotta ner den där demonen, lätta ankar och segla ut över det stora havet. Låta svallvågorna av det gamla leva vidare men plöja väg för det nya. Det var väldigt kul att se så mycket yngre i publiken. Många av dem var garanterat inte födda 1989 då Jakob Hellman släppte …Och stora havet och gav världen en av de bästa svenska plattor som har gjorts.

Jakob Hellman
Jakob Hellman

Jakob Hellman var på strålande humör och bjöd publiken på en extralåt fast att han inte fick för arrangören. Ett härligt minne från Malmöfestivalen och Posthusplatsen.

Jakob Hellman
Jakob Hellman

Fler foto från konserten hittar du här.

Nisse Hellberg

Nisse Hellberg
Nisse Hellberg
Nisse Hellberg
Nisse Hellberg
Nisse Hellberg
Nisse Hellberg

Stadens son Nisse Hellberg uppträdde under Malmöfestivalen. Han och hans band gick på scenen 16.00 på söndagen. Det regnade, blåste och åskådarleden var relativt glesa. Nisse och bandet levererade dock och vi åskådare kunde stå där i regnet och smågunga till tunga hits som Doft av läder med den för tillfället kanske inte så passande textraden ”Äntligen väder.”

Fler foto från konserten hittar du här.